ANEKDOTER

Idag bestämde jag mig för att det banne mig inte är värt att trada sig igenom en till vinter och allt vad det innebär. Fundera på hur D-vitamindepåerna mår och hur kalla tårna måste bli innan de trillar av. Så jag bestämde mig för att det är dags att åka till Australien, spendera lunchrasten på en strand och läsa en tunn bok om något ytligt. Som många andra impulser var den inte helt genomförbar. Eller det kanske den är, jag vet inte hur lång tid det tar att få ett visum och hur mycket en flygbiljett till Melbourne kostar, men man måste stadga sig lite ibland. Tänkte i alla fall att jag kanske kan åka till Australien nästa vinter, så jag i december kan trösta mina blålila fingertoppar med att "mina vänner, nästa vinter slipper ni lida". Men sen insåg jag att jag har lovat mig själv att jag ska börja studera inom ett år. När ska jag till australien och när ska man slippa frysa? Tycker dessa post-tonårsår är för få, jag känner mig lite stressad.

På tal om tonårsår och livet efter tonåren så har jag typ en månad och tre dagar eller nåt sånt kvar av mina tonår. Intressant, vet inte helt vad jag ska göra av den vetskapen eller om jag ens bryr mig. Har insett att jag är väldigt ung... känt mig väldigt ung på sistone, speciellt ikväll av någon anledning.